Svensk ordbok 2009, webbversion
skrym`ta
verb ~de ~t
skrymt·ar●hyckla
ngt åld.komm.skrymta (för ngn)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skrymta ’förställa sig; dölja’; urspr. identiskt med sv. dial. skrymta ’spöka’; jfr skrymsla
Subst.:vbid1-322050skrymtande;
vbid2-322050skrymt,
skrymteri