Svensk ordbok 2009, webbversion

skrym`ta verb ~de ~t skrymt·ar●hyckla ngt åld.komm.skrymta (för ngn)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skrymta ’förställa sig; dölja’; urspr. identiskt med sv. dial. skrymta ’spöka’; jfr skrymsla Subst.:vbid1-322050skrymtande; vbid2-322050skrymt, skrymteri