Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skruv·ar1ofta med partikel, t.ex.av, i, isär, loss, upp
vrida skruv
så att den fäster i el. lösgörs ur ngt material
tekn.skruva i skruvenskruva loss skruvenskruva med kryssmejsel○äv. med avs. på materialetfästa eller ta isär genom att vrida runt skruvar
skruva ihop bordetskruva isär bordetskruva fast sidostycket○äv. med avs. på annat gängat föremålfästa eller ta loss genom att vrida
JFRcohyponymskruva 2
skruvkorkskruvlockskruva i glödlampanskruva av locketskruva upp korkenskruva (av/i/isär/loss/upp) ngtsedan 1520Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. skruva
2vanligen med partikel, t.ex.ner, på, till, upp
ta ut ökad eller minskad effekt ur
apparat e.d., med hjälp av knapp, ratt e.d. som vrids åt ngt håll
utstr.skruva ner gasenskruva upp radionskruva till kranen○äv. med avs. på effekten e.d.skruva upp låganskruva ner volymen○äv. bildligtskruva upp förväntningarnaskruva ner/på/till/upp ngtsedan 15653få (boll) att rotera
sport.en skruvad boll som målvakten missräknade sig påskruva ngtsedan 1918Subst.:vbid1-321939skruvande,
vbid2-321939skruvning