Svensk ordbok 2009, webbversion

1skrutt substantiv ~en el. ~et ●ngt dåligt vard.allmän värderingdet är bara skrutt med far­far nu­förtidendet är skrutt att vi inte kan hjälpa dem○äv. om person som är gammal och skröpligJFRcohyponymskrälle gubbskruttsedan 1935sv. dial. skrutt; nära besl. med skrott
2skrutt substantiv ~en ~ar skrutt·en●skrott provins.kokk.sedan 1952se 1skrutt