Svensk ordbok 2009, webbversion

skrud substantiv ~en ~ar skrud·en●prakt­full dräkt vanligen för viss ämbets­utövning ngt högt.kläd.mässkruden prästerlig skrud○äv. bildligt om djurdräkt, löv­verk e.d.fjäderskrudbjörkar i full skrudfåglar i grann skrudsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. skruþer ’skrud; prydnad; kyrkoutstyrsel’; trol. av forneng. scrud ’klädnad’