Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
skrud·en●praktfull dräkt
vanligen för viss ämbetsutövning
ngt högt.kläd.mässkruden prästerlig skrud○äv. bildligt om djurdräkt, lövverk e.d.fjäderskrudbjörkar i full skrudfåglar i grann skrudsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. skruþer ’skrud; prydnad; kyrkoutstyrsel’; trol. av forneng. scrud ’klädnad’