Svensk ordbok 2009, webbversion

skrubb substantiv ~en ~ar skrubb·en●mindre förvarings­utrymme heminr.städskrubbvedskrubbvindsskrubb○äv.litet rum vakt­mästarens skrubbhem­biträdet fick sova i en skrubb innan­för köketsedan slutet av 1300-taletKlosterläsningfornsv. skrubba ’håla; klyfta; göm­ställe’; trol. besl. med skrovlig