Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
skrubb·en●mindre förvaringsutrymme
heminr.städskrubbvedskrubbvindsskrubb○äv.litet rum
vaktmästarens skrubbhembiträdet fick sova i en skrubb innanför köketsedan slutet av 1300-taletKlosterläsningfornsv. skrubba ’håla; klyfta; gömställe’; trol. besl. med skrovlig