Svensk ordbok 2009, webbversion

skro`ta verb ~de ~t skrot·ar1göra till skrot tekn.skrotfärdigskrota bilen○äv. ngt ut­vidgatförstöra stor­makterna skrotade en del av sina kärnvapenmissiler○äv. bildligtkassera skrota för­slagetskrota ngtsedan 1907nära besl. med 1skrot 2i vissa ut­tryck vara sysslo­lös och gå och driva vard.NollJFRcohyponymskräpa 2 han var sjuk­skriven och gick och skrotadehon tyckte om att gå hemma och skrota på sön­dagarnaskrotasedan 1914Subst.:vbid1-321810skrotande, vbid2-321810skrotning (till 1 + 3)