Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skrot·ar1göra till skrot
tekn.skrotfärdigskrota bilen○äv. ngt utvidgatförstöra
stormakterna skrotade en del av sina kärnvapenmissiler○äv. bildligtkassera
skrota förslagetskrota ngtsedan 1907nära besl. med 1skrot
2i vissa uttryck
vara sysslolös
och gå och driva
vard.NollJFRcohyponymskräpa 2
han var sjukskriven och gick och skrotadehon tyckte om att gå hemma och skrota på söndagarnaskrotasedan 1914Subst.:vbid1-321810skrotande,
vbid2-321810skrotning (till 1 + 3)