Svensk ordbok 2009, webbversion

skrode´ra verb ~de ~t skrod·er·ar●skryta komm.JFRcohyponymskrävla han satt och skroderade om sommarens fiska­fängenskrodera (om ngn/ngt/SATS)sedan 1825trol. ombildn. av sv. dial. skroa ’bullra; skryta’ Subst.:vbid1-321790skroderande