Svensk ordbok 2009, webbversion
skrin`da
substantiv ~n skrindor
skrind·an●vagn med sidostycken av spjälor
avsedd att köra hö i m.m.
trafik.höskrindaen lövad skrindaköra med häst och skrindasedan ca 1635sv. dial. skrinda; urspr. bet. ’flätverk; korg (av kluvna kvistar)’