Svensk ordbok 2009, webbversion

skrin`da substantiv ~n skrindor skrind·an●vagn med sido­stycken av spjälor av­sedd att köra hö i m.m. trafik.höskrindaen lövad skrindaköra med häst och skrindasedan ca 1635sv. dial. skrinda; urspr. bet. ’flät­verk; korg (av kluvna kvistar)’