Svensk ordbok 2009, webbversion

skorsten [skårs`ten] substantiv ~en ~ar skor|­sten·en●rör eller murad kanal som leder rök och förbränningsprodukter från eld­stad upp­åt och ut i luften byggn.tekn.tekn.skorstenspipafabriksskorstendet var dåligt drag i skorsteneni vissa länder an­ses jul­tomten komma ner genom skorstenen○särsk. om den övre synliga delen av så­dan kanal på tak, ofta murad i fyr­kantdet rök ur skorstenen på stuganröka som en skorstense1röka 2 vara intecknad upp över skorstenenvara in­tecknad till sitt fulla värde​ bo­laget är in­tecknat upp över skor­stenen och kassan är på väg att sina sedan 1439Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. skor­sten ’spisel; skor­sten’; av lågty. schornstein, trol. till schor(e) ’(en) stötta’ och sten