Svensk ordbok 2009, webbversion
[skårs`ten]
substantiv ~en ~ar
skor|sten·en●rör eller murad kanal som leder rök och förbränningsprodukter från eldstad uppåt och ut i luften
byggn.tekn.tekn.skorstenspipafabriksskorstendet var dåligt drag i skorsteneni vissa länder anses jultomten komma ner genom skorstenen○särsk. om den övre synliga delen av sådan kanal på tak, ofta murad i fyrkantdet rök ur skorstenen på stuganröka som en skorstense1röka 2
vara intecknad upp över skorstenenvara intecknad till sitt fulla värde
bolaget är intecknat upp över skorstenen och kassan är på väg att sina
sedan 1439Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. skorsten ’spisel; skorsten’; av lågty. schornstein, trol. till schor(e) ’(en) stötta’ och sten