Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
skorpi·on·en●typ av landlevande (sub)tropiskt spindeldjur som har klolik gifttagg på bakkroppen
och kan döda äv. människor
zool.skorpiongaddskorpionstyngsedan senare hälften av 1400-talet (i sammansättn.)Läke- och örte-böckerfornsv. skorpion (i sammansättn.); av grek. skorpi´os med samma betydelse; trol. besl. med 1skorv
Finnes bland eder någon fader, som, när hans son beder honom om en fisk, i stället för en fisk räcker honom en orm, eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?Bibeln (1917 års övers.), Lukas 11:11–12