Svensk ordbok 2009, webbversion
[skål`-]
verb ~de ~t
skolk·ar●utebli från obligatorisk skolundervisning utan giltig anledning
arb.pedag.han hade inte läst på till fysikprovet och beslöt att skolka○äv. ngt utvidgatskolka från jobbetskolka (från ngt)sedan 1621sv. dial. skulka, skolka; av lågty. schulken med samma betydelse
Subst.:vbid1-320386skolkande,
vbid2-320386skolkning;
skolk