Svensk ordbok 2009, webbversion

sko`horn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sko|­horn·et●kupig, skenliknande an­ordning av hårt material som an­sluter till hälens form och där­för kan an­vändas som hjälp­medel när man tar på skor kläd.○ibl. bildligt, särsk. i ut­tryck för att ngt nätt och jämnt kan in­ordnas i viss grupp e.d.ett gräns­fall som möjligen kan pressas in med skohorn i grupp Csedan 1560till 1sko och horn (urspr. förfärdigat av ko­horn)