Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sko|horn·et●kupig, skenliknande anordning av hårt material som ansluter till hälens form
och därför kan användas som hjälpmedel när man tar på skor
kläd.○ibl. bildligt, särsk. i uttryck för att ngt nätt och jämnt kan inordnas i viss grupp e.d.ett gränsfall som möjligen kan pressas in med skohorn i grupp Csedan 1560till 1sko och horn (urspr. förfärdigat av kohorn)