Svensk ordbok 2009, webbversion

skippa [skip`a] verb ~de ~t skipp·ar●med­vetet av­stå från ut­förandet av viss handling vard.NollJFRcohyponymhoppa övercohyponymförbigå han fick skippa den sista före­läsningen för att hinna till matchen○äv.sluta an­vända skippa drogernaskippa ngt/att+Vsedan 1964av eng. skip ’skutta; hoppa (över); slopa’; trol. av nord. urspr. Subst.:vbid1-319278skippande