Svensk ordbok 2009, webbversion
[skip`a]
verb ~de ~t
skipp·ar●medvetet avstå från
utförandet av viss handling
vard.NollJFRcohyponymhoppa övercohyponymförbigå
han fick skippa den sista föreläsningen för att hinna till matchen○äv.sluta använda
skippa drogernaskippa ngt/att+Vsedan 1964av eng. skip ’skutta; hoppa (över); slopa’; trol. av nord. urspr.
Subst.:vbid1-319278skippande