Svensk ordbok 2009, webbversion

skinn`a verb ~de ~t skinn·ar1dra skinnet av djur (el. frukt) NollJFRcohyponympälsa 2 fisken var filead men inte skinnadskinna ngtsedan 1620fornsv. skinna ’plundra’; till skinn 2få att lägga ut (allt­för) mycket pengar handel.JFRcohyponympreja 2cohyponympungslå de blev skinnade av den tal­före försäljarenskinna ngnsedan mitten av 1400-taletRimbert, Den helige Ansgars livSubst.:vbid1-319143skinnande