Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skingr·ar●få att sprida sig åt olika håll
och försvinna; med avs. på (ofta oönskad) sammanhållen helhet
Nollpoliserna försökte skingra folksamlingen○äv. bildligtfå att försvinna
skingra tvivlenskingra oron och ovisshetenhon tog en promenad för att skingra de plågsamma tankarnaskingra ngra/ngtsedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. skingra; nord. ord av omdiskuterat urspr.; jfr förskingra
Subst.:vbid1-319112skingrande,
vbid2-319112skingring