Svensk ordbok 2009, webbversion

sking`ra verb ~de ~t skingr·ar●få att sprida sig åt o­lika håll och försvinna; med avs. på (ofta o­önskad) samman­hållen helhet Nollpoliserna försökte skingra folk­samlingen○äv. bildligtfå att försvinna skingra tvivlenskingra o­ron och o­visshetenhon tog en promenad för att skingra de plågsamma tankarnaskingra ngra/ngtsedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. skingra; nord. ord av om­diskuterat urspr.; jfr förskingra Subst.:vbid1-319112skingrande, vbid2-319112skingring