Svensk ordbok 2009, webbversion

skil`jeman substantiv ~nen skiljemän, best. plur. skiljemännen skilje|­mann·en●ofta plur. en­dera av flera sär­skilt ut­sedda personer som i stället för dom­stol av­gör rättslig tvist jur.yrk.sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. skilaman