Svensk ordbok 2009, webbversion
skil`jeman
substantiv ~nen skiljemän, best. plur. skiljemännen
skilje|mann·en●ofta plur.
endera av flera särskilt utsedda personer som i stället för domstol avgör rättslig tvist
jur.yrk.sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. skilaman