Svensk ordbok 2009, webbversion
verb skildes äv. skiljdes, skilts äv. skiljts, pres. skiljs äv. skils el. skiljes
skilj·as●ibl. med partikelnåt, utan större betydelseskillnad
lämna varandra
tillfälligt el. varaktigt
komm.släkt.skiljas som vännerde skildes åt i vägkrökende skildes för alltid○spec.ta ut skilsmässa
hon hade träffat en annan och ville skiljas (från sin man)○ibl. med konstruktionsväxlinghär skiljs våra vägarskiljas (åt), skiljas (från ngn)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skilias