Svensk ordbok 2009, webbversion

skil`jas verb skildes äv. skiljdes, skilts äv. skiljts, pres. skiljs äv. skils el. skiljes skilj·as●ibl. med partikelnåt, utan större betydelse­skillnad lämna var­andra till­fälligt el. varaktigt komm.släkt.skiljas som vännerde skildes åt i väg­krökende skildes för all­tid○spec.ta ut skils­mässa hon hade träffat en annan och ville skiljas (från sin man)○ibl. med konstruktionsväxlinghär skiljs våra vägarskiljas (åt), skiljas (från ngn)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skilias