Svensk ordbok 2009, webbversion

1ske`va verb ~de ~t skev·ar●vara skev Nollett skevande plank○äv.röra sig skevt skevande barnvagnshjulskevasedan ca 1815Subst.:vbid1-318593skevande, vbid2-318593skevning
2ske`va el. ske`vraske`vra verb ~de ~t skev·ar, skev·rar●sned­ställa styr­anordning e.d. på flyg­plan, båt etc. trafik.skeva vingarnaskeva med årorna för att minska mot­ståndetskeva (med) ngtsedan 1911Subst.:skev(r)ande, vbid2-318595skevning, vbid3-318595skevring