Svensk ordbok 2009, webbversion

skepp`are substantiv ~n äv. vard. skepparn, plur. ~, best. plur. skepparna skepp·ar·en●(titel för) nautisk befäl­havare om­bord på far­tyg spec. om person med skeppar­brev; ibl. i mots. till militär befäl­havare sjö.yrk.färjans skepparehan var skeppare på en fyr­mastad barksedan 1000-taletrunsten, Ryssby, Småland (Sveriges runinskrifter)runform skibari, fornsv. skipari; av lågty. schipper, äldre schiphere ’skeppsherre, ägare och förare av skepp’