Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. skepparn, plur. ~, best. plur. skepparna
skepp·ar·en●(titel för) nautisk befälhavare ombord på fartyg
spec. om person med skepparbrev; ibl. i mots. till militär befälhavare
sjö.yrk.färjans skepparehan var skeppare på en fyrmastad barksedan 1000-taletrunsten, Ryssby, Småland (Sveriges runinskrifter)runform skibari, fornsv. skipari; av lågty. schipper, äldre schiphere ’skeppsherre, ägare och förare av skepp’