Svensk ordbok 2009, webbversion

skepp`a verb ~de ~t skepp·ar●ibl. med partikel, särsk.ut, över frakta (gods) på far­tyg sjö.lasten skulle skeppas över till Fin­land○ibl. äv. med annat transport­medelturisterna skeppades med bussar till nöjes­parkenskeppa (ut/över) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1476Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. skipa; till skepp Subst.:vbid1-318370skeppande, vbid2-318370skeppning