Svensk ordbok 2009, webbversion

ske`dstork substantiv ~en ~ar sked|­stork·en●en snö­vit ibis­fågel som har nacktofs, lång, svart, spadlikt plattad näbb och svarta ben och häckar kolonivis bl.a. i Holland zool.sedan 1858Ute på havet känner man en vår eller en sommar bara som ett vinddrag. Den drivande Floridatången blommar ibland om sommaren, och en vårkväll flyger en skedstork in mot Holland.Harry Martinson, Ute på havet (i Nomad, 1931)