Svensk ordbok 2009, webbversion

skavank´ substantiv ~en ~er skavank·en●ofta plur. mindre fel eller skada Nolldet var några små skavanker på apparaten så de fick den för halva prisethon klarade sig i­genom hela säsongen utan skador och skavankersedan 1619jfr da., no. skavank; trol. samma ord som lågty. schrawank ’skråma, blessyr; hån’