Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. skattebetalarn, plur. ~, best. plur. skattebetalarna
skatte|be·tal·ar·en●person som betalar skatt
samh.yrk.○särsk. om vanlig löntagare, i den politiska debattenkritiken mot att utskottet reste på studiebesök till Nya Zeeland på skattebetalarnas bekostnadinsändaren var undertecknad ”Hederlig svensk skattebetalare”sedan 1771