Svensk ordbok 2009, webbversion
skar`prättare
substantiv ~n äv. vard. skarprättarn, plur. ~, best. plur. skarprättarna
skarp|rätt·ar·en●person som avrättar personer som är dömda till halshuggning
mest histor.samh.yrk.JFRcohyponymbödel
sedan 1535efter lågty. scharprichter med samma betydelse; till skarp och rättare; jfr avrätta