Svensk ordbok 2009, webbversion

skar`prättare substantiv ~n äv. vard. skarprättarn, plur. ~, best. plur. skarprättarna skarp|­rätt·ar·en●person som av­rättar personer som är dömda till hals­huggning mest histor.samh.yrk.JFRcohyponymbödel sedan 1535efter lågty. scharprichter med samma betydelse; till skarp och rättare; jfr avrätta