Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
skans·en1försvarsanordning med permanenta befästningar
mil.sista/siste man på skansense1man 4
sedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. skanz; av lågty. schantze ’risknippa; skans’; av omdiskuterat urspr.
2besättningens rum ombord på fartyg
sjö.○äv.utrymme under däck för om masten
på fritidsbåt
skansluckasedan 1766