Svensk ordbok 2009, webbversion

skans substantiv ~en ~ar skans·en1försvarsanordning med permanenta befästningar mil.sista/siste man på skansense1man 4 sedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. skanz; av lågty. schantze ’ris­knippa; skans’; av om­diskuterat urspr. 2besättningens rum om­bord på far­tyg sjö.○äv.ut­rymme under däck för om masten på fritids­båt skansluckasedan 1766