Svensk ordbok 2009, webbversion

skam`fila verb ~de ~t skam|­fil·ar●vanligen perf. part. ut­sätta för nötning sjö.ett skamfilat gammalt borden skamfilad pocket­bok○urspr.nöta trä- eller tåg­virke sjö.○äv. bildligthans rykte började bli skamfilatskamfila (ngt)sedan 1741av lågty. schamfilen med samma betydelse, trol. ombildn. av schamferen ’(att) skada’ Subst.:vbid1-317454skamfilande, vbid2-317454skamfilning