Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
skam|fil·ar●vanligen perf. part.
utsätta för nötning
sjö.ett skamfilat gammalt borden skamfilad pocketbok○urspr.nöta trä- eller tågvirke
sjö.○äv. bildligthans rykte började bli skamfilatskamfila (ngt)sedan 1741av lågty. schamfilen med samma betydelse, trol. ombildn. av schamferen ’(att) skada’
Subst.:vbid1-317454skamfilande,
vbid2-317454skamfilning