Svensk ordbok 2009, webbversion

skalmej`a substantiv ~n skalmejor skalmej·an●ett folkligt träblås­instrument av äldre typ musikJFRcohyponymkrumhorn ○spec. om vissa träblås­instrument som är före­gångare till fagotten○äv. om oboeliknande stämma i orgelsedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. skalmeia; ur grek. kalamai´a ’herde­pipa’, till kal´amos ’halm; rör’; jfr kalmus