Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n skalmejor
skalmej·an●ett folkligt träblåsinstrument
av äldre typ
musikJFRcohyponymkrumhorn
○spec. om vissa träblåsinstrument som är föregångare till fagotten○äv. om oboeliknande stämma i orgelsedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. skalmeia; ur grek. kalamai´a ’herdepipa’, till kal´amos ’halm; rör’; jfr kalmus