Svensk ordbok 2009, webbversion

skal`ka verb ~de ~t skalk·ar●till­sluta (last­luckor på far­tyg) med presenningar, så att de blir vatten­täta sjö.skalka ngtsedan 1798av lågty., nederl. schalken med samma betydelse; trol. besl. med skalk 1 Subst.:vbid1-317307skalkande, vbid2-317307skalkning