Svensk ordbok 2009, webbversion
själ`vövervinnelse
substantiv ~n
själv|över·vinn·els·en●övervinnande av eget inre motstånd
mot ngt
komm.det var med stor självövervinnelse han gick till tandläkaren○äv.undertryckande av egen drift
med stor självövervinnelse avstod hon från cigarettensedan 1853