Svensk ordbok 2009, webbversion

själ`vövervinnelse substantiv ~n själv|­över·vinn·els·en●över­vinnande av eget inre mot­stånd mot ngt komm.det var med stor självövervinnelse han gick till tand­läkaren○äv.under­tryckande av egen drift med stor självövervinnelse av­stod hon från cigarettensedan 1853