Svensk ordbok 2009, webbversion
själ`vsvåld
substantiv ~et
självs|våld·et●handlande efter egen vilja och utan hänsyn till andra
psykol.hans självsvåld yttrade sig bl.a. i att han fimpade i de fina kaffekopparnasedan 1526jfr fornsv. siälfsvald ’självbestämmande; frihet’; den nutida bet. efter lågty. sulfwalt