Svensk ordbok 2009, webbversion

själ`vsvåld substantiv ~et självs|­våld·et●handlande efter egen vilja och utan hän­syn till an­dra psykol.hans självsvåld yttrade sig bl.a. i att han fimpade i de fina kaffe­kopparnasedan 1526jfr fornsv. siälfsvald ’själv­bestämmande; frihet’; den nu­tida bet. efter lågty. sulfwalt