Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
själv|ständ·ig1som har förmåga att handla och tänka utan att rätta sig efter andra
admin.psykol.JFRcohyponym1oberoende
han har blivit vuxen och självständigden moderna kvinnan är fri och självständighan har blivit mer självständig i sitt förhållande till sina föräldraren självständig och originell forskare○äv. om handling e.d.leva ett självständigt livhans första självständiga upptäckt○äv. ngt utvidgaten teori som saknar självständig betydelsesedan 1699av ty. selbständig med samma betydelse; till 2stå
2som helt bestämmer över sina egna angelägenheter
om stat e.d.
admin.samh.JFRcohyponymautonom 1cohyponymoavhängigcohyponym1oberoende
1947 blev Indien en självständig nationsedan 1772