Svensk ordbok 2009, webbversion
själ`vmotsägelse
[-säg-(långt ä) el.-säj-]
substantiv ~n ~r
själv|mot·säg·els·en●(framförande av) påståenden eller argument som logiskt strider mot varandra
komm.när han försökte försvara sig invecklade han sig i självmotsägelsersedan 1826