Svensk ordbok 2009, webbversion

själ`vmotsägelse [-säg-(långt ä) el.-säj-] substantiv ~n ~r själv|­mot·säg·els·en●(fram­förande av) på­ståenden eller argument som logiskt strider mot var­andra komm.när han försökte försvara sig in­vecklade han sig i självmotsägelsersedan 1826