Svensk ordbok 2009, webbversion
själ
`
vhärskare
substantiv
~n
äv. vard.
självhärskarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
självhärskarna
själv|härsk·ar·en
●
enväldig härskare
psykol.
yrk.
självhärskardöme
självhärskarmakt
sedan 1789