Svensk ordbok 2009, webbversion

själ`vförtroende substantiv ~t ~n själv|­för·tro·end·et●stark till­tro till den egna förmågan psykol.JFRcohyponymjagkänslacohyponymsjälvkänsla ut­stråla självförtroendedåligt självförtroende hindrade henne i hennes karriärsom många an­dra tonårs­killar saknade han självförtroendesedan 1794jfr ty. Selbstvertrauen med samma betydelse