Svensk ordbok 2009, webbversion
själ`vdö
verb självdog ~tt, pres. ~r
själv|dör●dö av sig själv
särsk. om djur
zool.kon självdog så köttet var oanvändbart○äv. bildligtdet storstilade projektet självdog i brist på medelsjälvdösedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. siälfdöia
Subst.:vbid1-315779självdöende