Svensk ordbok 2009, webbversion

själ`vdö verb självdog ~tt, pres. ~r själv|­dör●dö av sig själv särsk. om djur zool.kon självdog så köttet var o­användbart○äv. bildligtdet stor­stilade projektet självdog i brist på medelsjälvdösedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. siälfdöia Subst.:vbid1-315779självdöende