Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
själv|akt·ning·en●(rimligt) hög värdering av den egna personligheten
psykol.bevara självaktningenförlora självaktningeningen forskare med självaktning ifrågasätter relativitetsteorin○äv. bildligt (särsk. i ett uttryck)varje stad med självaktning har en egen teatersedan 1776