Svensk ordbok 2009, webbversion

sjä`lsfrände substantiv ~n ~r själs|­fränd·en●person som man känner själslig gemenskap med komm.yrk.han fann en själsfrände på sin arbets­plats○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetde är själsfränderngns själsfrände, själsfrände till ngn, ngra är själsfrändersedan 1821