Svensk ordbok 2009, webbversion

sju`kvårdare substantiv ~n äv. vard. sjukvårdarn, plur. ~, best. plur. sjukvårdarna sjuk|­vård·ar·en●person som vårdar sjuka särsk. om man (med yrkes­utbildning) vid mental­sjukhus el. in­om det militära med.mil.yrk.han tjänst­gjorde som sjukvårdare vid frontensedan 1813