Svensk ordbok 2009, webbversion
sju`kvårdare
substantiv ~n äv. vard. sjukvårdarn, plur. ~, best. plur. sjukvårdarna
sjuk|vård·ar·en●person som vårdar sjuka
särsk. om man (med yrkesutbildning) vid mentalsjukhus el. inom det militära
med.mil.yrk.han tjänstgjorde som sjukvårdare vid frontensedan 1813