Svensk ordbok 2009, webbversion

sju`a substantiv ~n sjuor sju·an●siffran 7 Noll○äv. om före­mål el. person med naturlig an­knytning till denna siffrahan kom sjua i tävlingenhon gick ut sjätte klass i våras och går nu i sjuanta sjuan(s spår­vagn)hon spelade ut sjuan i spaderslå en sjuaurineraom manvard.sedan 1745 (om spel­kort); 1786 i all­männare bet.