Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
sje-ljudsje-ljud
[∫e`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sj(e)-ljud·et●ett tonlöst språkljud som påminner om ljudet av framströmmande luft (men låter mörkare än s-ljudet och tj-ljudet)
och som i svenskan t.ex. stavas ”sj”, ”sk”, ”skj”, ”stj” el. ”sch”
språkvet.sedan 1829Det svenska sj-ljudet kan i huvudsak uttalas på två sätt, antingen ”ljust” (som i fors) eller ”mörkt” (som i det vanligaste uttalet av skjuta). Det ljusa uttalet används troligen mer av kvinnor än av män och har därför informellt kallats fruntimmers-sj(-ljud). I de flesta fall är både det ljusa och det mörka uttalet möjliga. I en del inlånade ord, t.ex. schlager, är dock bara det ljusa sj-ljudet möjligt. Detta anges då i uttalsbeteckningen i den här ordboken.