Svensk ordbok 2009, webbversion

sire´n substantiv ~en ~er sir·en·en1apparat som kan av­ge starka, ut­dragna eller upp­repade ljud­signaler t.ex. för flyg­larm instr.samh.brandkårssirenlarmsirentjutet från sirenerna på takensirenen blåste ”faran över”brand­bilar med på­kopplade sirenersedan 1884ur grek. seire´n ’havsdemon (med kvinno­huvud och fågelkropp)’ 2ett antikt sago­väsen med en kvinnas huvud (och i­bland över­kropp) och i övrigt en fågels kropp, som med sin sång troddes locka sjö­farare i fördärvet sag.sirensångsedan 1611