Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
sir·en·en1apparat som kan avge starka, utdragna eller upprepade ljudsignaler
t.ex. för flyglarm
instr.samh.brandkårssirenlarmsirentjutet från sirenerna på takensirenen blåste ”faran över”brandbilar med påkopplade sirenersedan 1884ur grek. seire´n ’havsdemon (med kvinnohuvud och fågelkropp)’
2ett antikt sagoväsen med en kvinnas huvud (och ibland överkropp) och i övrigt en fågels kropp, som med sin sång troddes locka sjöfarare i fördärvet
sag.sirensångsedan 1611