Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n sippor
sipp·an●(typ av) ört med jordstam, flikiga blad och ensam blomma på långt skaft i stjälktoppen
tillhörande den svenska vårens mest älskade blommor
bot.JFRcohyponymanemonhyperonymranunkelväxt
backsippablåsippagulsippavitsippaplocka sipporsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. -sippa (i blosippa), urspr. trol. identiskt med säppal ’(blomster)krans; krona’ (efter blommans likhet med en krona)
verb ~de ~t
sipp·ar●dricka (vin e.d.) i mycket små klunkar
kokk.sippa på en drinksippa gin och tonicsippa (på) ngtsedan 1980av eng. sip med samma betydelse
Subst.:vbid1-874242sippande