Svensk ordbok 2009, webbversion
sinkadu´s
substantiv ~en ~er
sinka·dus·en1femma och tvåa vid tärningskast
i brädspel
spel.sedan 1807till äldre lågty. sinke ’femma’ och dus ’tvåa’
2slump
Nolldet var en ren sinkadus att de träffades○spec.lyckträff
sedan 18513örfil
ngt åld.komm.sedan 1749