Svensk ordbok 2009, webbversion

singulär [siŋgulä´r] adjektiv ~t singul·är●ensam i sitt slag admin.en singulär händelse i historiensingulära värdensedan 1694 (i bet. ’av­vikande’); ca 1750 i all­männare bet.av fra. singulier med samma betydelse; jfr singularis