Svensk ordbok 2009, webbversion
[siŋgulä´r]
adjektiv ~t
singul·är●ensam i sitt slag
admin.en singulär händelse i historiensingulära värdensedan 1694 (i bet. ’avvikande’); ca 1750 i allmännare bet.av fra. singulier med samma betydelse; jfr singularis