Svensk ordbok 2009, webbversion

sil`ke substantiv ~t ~n silk·et●tunn, mjuk, glänsande tråd från silkes­maskens kokong som man fram­ställer siden av textil.silkesfjärilsilkestrådnatursilkeråsilke○äv. om mot­svarande vävJFRcohyponymsiden silkeshandskesilkessammetsilkessjalsilkesstrumpaen blus i silke○äv. bildligt om ngt mjukt och behagligtsilkeslenhennes hår kändes som silkesedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. silke; efter lat. Se´ricum ’siden; silke’