Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
silk·et●tunn, mjuk, glänsande tråd från silkesmaskens kokong
som man framställer siden av
textil.silkesfjärilsilkestrådnatursilkeråsilke○äv. om motsvarande vävJFRcohyponymsiden
silkeshandskesilkessammetsilkessjalsilkesstrumpaen blus i silke○äv. bildligt om ngt mjukt och behagligtsilkeslenhennes hår kändes som silkesedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. silke; efter lat. Se´ricum ’siden; silke’