Svensk ordbok 2009, webbversion

silikon [-å´n] substantiv ~et el. ~en, plur. ~er silik·on·et●typ av kiselförening med hög motstånds­kraft mot värme och tänjning anv. till oljor, plaster, gummi m.m. kem.silikongummisilikonhartssilikonkitttäta springorna med silikon○spec. i sam­band med vissa (skönhets)operationerhon lät operera in silikon i bröstensedan 1910till lat. sil´ex ’kisel­sten’; jfr silicium, silikat