Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´n]
substantiv ~et el. ~en, plur. ~er
silik·on·et●typ av kiselförening med hög motståndskraft mot värme och tänjning
anv. till oljor, plaster, gummi m.m.
kem.silikongummisilikonhartssilikonkitttäta springorna med silikon○spec. i samband med vissa (skönhets)operationerhon lät operera in silikon i bröstensedan 1910till lat. sil´ex ’kiselsten’; jfr silicium, silikat