Svensk ordbok 2009, webbversion

silika´t substantiv ~et, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en silik·at·et●typ av salt som bildats av ngn kisel­syra vanligen mycket beständigt; in­gående i en mängd berg­arter samt i glas, cement m.m. kem.ämne.kalciumsilikatnatriumsilikatsedan 1814till lat. sil´ex ’kisel­sten’