Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
sil·en1anordning för avskiljning av fasta partiklar ur vätska
ofta ngn sorts konstruktion med metallnät
hush.tesilhon hällde soppspadet genom en silsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. sil; bildat till ett verb motsvarande ty. seihen ’sålla; sila’; besl. med seg, (trol.) såll
2dos narkotika som tas med hjälp av spruta
starkt vard.kokk.ta en silsedan 1960-talet