Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
sik·en●en välsmakande laxfisk som har silverglänsande sidor, mörk rygg och utskjutande överkäke
och som lever i sött el. bräckt vatten; förekommande med flera former
zool.aspsikblåsikstorsikälvsikvid Vätterns strand såldes nyrökt sikav sikens rom bereds en grovkornig kaviarsedan 1297 (som tillnamn)stadfästelsebrev utfärdat av Sune Sik på gåva till Vreta kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. siker; av ovisst urspr.