Svensk ordbok 2009, webbversion

sik substantiv ~en ~ar sik·en●en väl­smakande lax­fisk som har silver­glänsande sidor, mörk rygg och ut­skjutande över­käke och som lever i sött el. bräckt vatten; före­kommande med flera former zool.aspsikblåsikstorsikälvsikvid Vätterns strand såldes nyrökt sikav sikens rom bereds en grov­kornig kaviarsedan 1297 (som till­namn)stadfästelsebrev utfärdat av Sune Sik på gåva till Vreta kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. siker; av o­visst urspr.