Svensk ordbok 2009, webbversion

sifon [-å´n] substantiv ~en ~er sif·on·en●flaska för fram­ställning av kol­syrad dryck från vatten och kolsyre­patron med hävertanordning genom vilken drycken kan fås att spruta ner i glas e.d. fys.kokk.en sifon med tjugo sorters val­fria smak­tillsatser○äv. om naturlig el. konst­gjord an­ordning med liknande funktion (t.ex. förlängda ut- och inströmningsöppningar för vatten hos musslor, snäckor etc.)zool., fys. m.m.musslans mantel är bak­till ut­dragen till ett par sifoner där vattenväxling skersedan 1872via fra., lat. av grek. siph´on ’rör; hävert’